[In English] Oration för Lunds universitet vid doktorspromotionen i Lunds Domkyrka den 2 juni 2006 av medicine doktor Martin Ugander Rector magnificus, promotorer, doktorer, ärade åhörare, honored guests. O, Lunds universitet, O, alma mater, å oss nypromoverades vägnar så står jag här i din historiska första lärosal och jag tackar dig… för din kärlek. Kärleken är nu ömsesidig och mer balanserad, men resan hit har varit ojämn, minst sagt. Jag minns hur det började med en första flört. Man var ju ganska osäker där i början. Vill jag verkligen ge mig in i en sådan här relation? Vill den andra verkligen ha mig? En relation kan inte tvingas fram, varken av den ena eller den andra parten. Du, alma mater, var äldre och klokare än jag. Du sa till mig, "Jag varken kan eller kommer försöka att övertyga dig om att påbörja detta, utan det är du som måste bestämma dig vad du vill. Vad vill du?" Tack för att du ställde ärliga frågor. Jag minns mitt bultande nykära hjärta. Vi hade båda tackat ja till en utvecklande tid tillsammans. De olösta problemen var sååå spännande och världen skulle förändras. Det fanns ingen hejd på den tid vi kunde tillbringa tillsammans. Tack för att du tog dig tid. Jag minns att det var mycket passion där i början. Serietecknaren och humoristen Don Herold har sagt, "Oh, what a tangled web we weave when first we practice to conceive." Vårt mål var att förstå, och visst blev det tossigt ibland där i början. Men det är genom misstagen som vi lärt oss. Tack för att du tillät misstagen. Jag minns att vårt samboförhållande blev vardagsrutin. Det lunkade på. Spänningen svalnade. Det var faktiskt vissa saker som bara skulle göras, även om de inte alltid var så roliga. Forskningen är inte alltid så sexig. Tack för att du höll mig intresserad även i rutinen. Jag minns grälen. Det är en naturlig och nyttig del av en relation. Nutida provokatören Christopher Hitchens sa "In life we make progress by conflict and in mental life by argument and disputation... There must be confrontation and opposition, in order that sparks must be kindled." Det är genom dessa konflikter som vi utvecklats. Tack för att du slog gnistor! Jag minns din oändligt stora familj. Så många namn. Så många regler. Vissa familjemedlemmar pratade inte ens med varandra. Till en början var det mest förvirrande. Men, så småningom förstod jag fördelarna med en stor familj. Alltid finns det någon som kan hjälpa i en knipa. Släkten är en viktig och ovärderlig källa till hjälp. Dess storlek bidrar dessutom till att bredda perspektiven, och ge nya infallsvinklar. Tack för att du bjöd in mig i din stora och generösa familj. Jag minns kraven du ställt. Det är kärleksfullt att ställa krav. Ett utbildningssystem som inte ställer krav gör samhället en björntjänst. Tack för kraven du ställt. Jag minns den osäkra flörten, mitt bultande hjärta, den passionerade närheten, samboskapets rutin, grälen, den stora familjen och kraven. Jag tackar för de ärliga frågorna, tiden du tog, misstagen du tillät, rutinen du stimulerade, gnistorna du slog, familjen du delade med dig av och kraven du ställde. Tidningsmannen William Allen White sa under 1900-talets första hälft "I am not afraid of tomorrow, for i have seen yesterday and I love today!" Vi uppskattar det vi har idag och vi räds inte för morgondagen. Tack för kärleken. Tack alma mater! www.ugander.com/martin, e-post: martin [snabel-a] ugander.com 2006-06-02